söndag 18 juli 2010

post nattmacka syndrom

Har precis ätit mitt nattamål. Måste äta mellan elva och tolv för att inte vakna mitt i natten av att magen kurrar. Vaknar ju av massa andra anledningar redan och det räcker resonerar jag och trycker i mig en macka till. Nu är jag mätt.
Det blir en natt till i vardagsrummet, känns mycket trist och så överskattat detta med att sova själv, men sovrummet alltså, det är för varmt. Fortfarande. Luften hittar inte dit av någon anledning och jag måste tanka sömn på alla sätt. Dessutom så är det knepigt när Marcus vill sova tidigt och jag inte kan det och ska in där och bröta ett par timmar in i hans sömn vilket får mig att känna mig jättestörig och jobbig. Jag är en värkande koloss och att lägga mig, gå upp eller vända mig är ett projekt som borde få grannen under att undra. Och när jag då gör allt det där flera gånger om innan jag hittar en ställning som håller ett tag, ja det stör mig helt enkelt att jag stör någon annan. Då får det bli xtrasängen. Här inne är det faktiskt fantastisk luft just nu. I morse när jag vaknade nästan frös jag. Nja inte direkt men jag fick krypa under påslakanet i alla fall. Härligt.

Imorgon klockan 1000 är jag hos läkaren. Får se om jag får något datum. Tror inte det men jag hoppas. Tycker det är trist att de har börjat hålla på planerade snitt-datumen. För mig skulle det underlätta mentalt så mycket om jag fick en dag att fokusera på. Nu går jag omkring och är lite rädd hela tiden att något ska börja och då det inte får göra det på mig, ens så mycket som det kanske skulle kunna göra på någon annan planerad snitt-syster är det ganska tufft att konstant tänka och oroa sig för det också. Framförallt när folk på gatan (väldigt ofta) kommenterar med saker som -vilken dag som helst nu va?!? -nu är det dags väl? -inom den här veckan? etc.
Det är rätt fascinerande hur man blir allmängods på kommentarmarknaden som gravid. Plötsligt kan vem som helst säga vad som helst om ens kropp. Gick över en gata för några veckor sedan och då sa en passerande kvinna till mannen hon gick med -Herre Gud! Den där kvinnan såg ut att kunna föda vilken sekund som helst! Högt och tydligt sa hon det. Jag hörde varenda stavelser och på många sätt stör det inte alls, men samtidigt. Jag menar, varför måste man? Och om man måste, varför inte göra det med lite hyfs, dvs tyst. Framförallt när jag har svårt att gå blir det ännu jobbigare, känns som att folk sprider ut sig pekar och viskar som att jag precis just då ungefär varje sekund av min promenad är på väg att "poppa" och att ingen då helst vill vara nära.
Jag hoppas som sagt att jag efter imorgon kan svara på alla frågor liknande -Dags närsom va? med ett självsäkert -nej faktiskt inte, 10:e (?) augusti kommer hon.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Värmen är besvärlig, speciellt på nätterna. I morse frös jag också lite faktiskt, men det varade inte länge. Nu är det lika varmt igen, men det fläktar lite. Och visst är det trist att sova i skilda rum, men det är ju av övergående natur, mao är det väl gilla läget som gäller medan hettan håller i sig.
Spännande att få höra vad läkarbesöket har resulterat i nu på förmiddagen. Undrar om du fick något snitt-datum? Håller tummarna för att du fått det!
Kram Maggan1

Helene sa...

Hoppas hoppas att du fick ett snittdatum av läkaren!

Emma sa...

Ja fy jag förstår dig så väl. Och börjar det sedan närma sig beräknat datum så blir folk tokiga och kommentarerna och samtalen bara haglar...Hoppas det ska gå bra hos läkaren och att du kommer därifrån med bra besked. Kram

Anonym sa...

8:e augusti gissar jag på!
Hoppas du får veta hos doktorn!

Stora kramar Tess W

Anonym sa...

Så det är en liten flicka i magen? Eller? :)

Anonym sa...

Riktigt taskigt att inte vilja lämna ut ett snittdatum. Jag ska till dr i vecka 32, där jag förhoppningsvis ska få mitt snittdatum. Men orolig är man och nervös. Jag har också hört att man ska ringa in kvällen före till sjukhuset och dubbelkolla så man verkligen får komma dagen därpå och snittas. Dryg väntan./Carina